Jag har nu i över en jävla vecka legat däckad med århundrades förkylning, trodde tom att jag skulle stryka med ett tag. Nä jag skojar inte; jag är helt allvarlig; kan man inte andas så känns hoppet rätt ute?! Men har i dag en och en halv jävla vecka senare återigen fått hopp om livet. Ja till en viss grad iaf, nu ska vi ju inte överdriva.
Det som skulle göra att jag återfick allt hopp igen är att min kiropraktor knäcker till min höft i morgon. För blir man erbjuden att låna en rullator av en gammal tant när man är ute och går - ja då går man fan inte bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar